Att lånestocken för bolån ständigt ökar och det faktum att lånestocken för rörliga lån är historiskt hög – det är två anledningar till att Finansinspektionen nu utreder ett förbud mot att endast ha rörliga bolån. Denna utredning, vars resultat väntas presenteras någon gång innan sommaren i år, är den senaste given i statsmakternas arbete för att kontrollera utlåningen för bostadsköp.

Ett förbud mot att välja enbart rörligt är egentligen en mycket stor inskränkning i den avtalsfrihet som råder mellan banker och privatpersoner. Att frågan utreds är ett tecken på att Finansinspektionen, med regeringens goda minne, ser mycket allvarligt på den eskalerande utlåningen.

Svenska hushåll är sårbara

Sverige ligger idag mycket högt på topplistorna över länder där privatpersoner är högt belånade på grund av bolån. Att vi under lång tid har kunnat välja amorteringsfritt samt den nuvarande situationen med extremlåga räntor är två anledningar till det.

Många i Sverige har idag mycket stora bolån i relation till inkomsten. När bankernas utlåningsräntor börjar stiga (för det kommer de att göra inom kort) innebär rörliga lån att månadskostnaderna för räntor ökar. Det är något som Finansinspektionen fasar för eftersom det då för majoriteten av hushåll blir mindre kvar att använda för konsumtion. Detta leder i sin tur till att tillväxten i landet som helhet minskar.

Idén med ett förbud mot att ha enbart rörligt är alltså sprunget ur ett nationalekonomiskt tänk där tillväxten måste försvaras.

Effekter av ett eventuellt förbud

I dagsläget då frågan fortfarande är på utredningsstadiet är det givetvis oklart hur en kommande reglering kan se ut. En central fråga är om Finansinspektionen kommer att besluta om riktlinjer med vissa procentsatser eller om det är lånebeloppet i relation till hushållets inkomster alternativt bostadens värde som kommer att vara i fokus. Det är klart enklast att fokusera på bolånets värde och sätta upp en procentsats kring det.

Exempel på scenario: Finansinspektionen presenterar en reglering kring tvång om att ha en viss del av bolån för hus och bostadsrätt i form av bundet lån. Procentsatsen sätts till 30% av bolånets totala värde. För ett lån på tre miljoner skulle alltså minst 900 000 kr behöva bindas.

Eftersom konsumtionen och tillväxten är tydliga utgångspunkter torde man också kunna tänka sig en reglering där inkomstens storlek i förhållande till lånebeloppet blir centralt. En sådan reglering skulle också enkelt kunna kombineras med frågan om skuldtakskvot, som är en fråga som Finansinspektionen utreder parallellt.

Exempel på scenario: Finansinspektionen anger att de privatpersoner som har en belåning som överstiger ett visst antal gånger årsinkomsten måste binda 30% av sina bolån.

Notera att ovan är våra exempel på sätt att implementera ett förbud mot rörliga bolån. Det kan mycket väl bli så att Finansinspektionen väljer ett annat angreppssätt.